15 Mars 2016

IMG_4111

Idag är jag återigen ledig. Har fått gjort en hel del eftersom jag vaknade innan klockan var 06:00… Känns sådär för någon som alltid kunnat sova länge de dagarna som jag varit ledig, men det är bara att finna sig i att såhär är det nu.

 

Växlingen från sömntuta till morgonmänniska har varit en oväntad bieffekt av operationen.. Vet inte riktigt vad det beror på, men det är som att hela kroppen vaknar tidigare och kan inte somna om.. Det är ju i och för sig ganska skönt, jag är inte längre lika trött över huvud taget, och ska jag vara ärlig så är det ganska skönt att vakna tidigt och ha tid på sig att göra sig färdig för dagen.

 

Jag tänkte jag skulle passa på att skriva lite om livet efter operationen. Jag vet att det är några som läser bloggen som går i tankarna på att göra en Duodenal Switch, och jag tänker att jag gärna skriver om sådant som jag hade velat läsa om innan operationen. (Jag tänkte också visa bild på mitt operationsärr under olika tillfällen, och vill du inte se de bilderna så ligger de längst ner i inlägget)

 

Överlag så mår jag väldigt bra efter operationen. Ibland kan jag känna att jag mår oförskämt bra när jag pratar med andra som gjort operationen. Jag har inte haft många komplikationer (eller inga alls..) och jag har haft väldigt lätt att lyssna på min kropp om vad den tål/inte tål och anpassat vad jag stoppar i mig efter det.

 

Det jag önskar att någon hade berättat för mig var smakrubbningarna och hur konsistensen på maten förändrades efter operationen. Största förlusten tror jag än så länge är att jag inte kunnat äta kokt ägg sedan operationen. Äggvitan bara växte i munnen på mig. Men det har varit mer än så, köttfärs blev bara grynig i munnen och det var en hel del saker som blev fel konsistensmässigt. Första 3-4 månaderna smakade dessutom maten väldigt annorlunda, med smak av cement eller så, men det har äntligen rätat ut sig!

 

Det har också blivit lättare att äta vissa grejer igen. I början kunde jag inte äta pasta, ris eller så. Numera kan jag äta mindre mängder pasta och ris, försöker ändå ha fokus på proteinet (som jag skrev om i förra inlägget.). Men det är skönt att det går att äta annat än något salladsblad till maten. Lagade som sagt lasagne igår, och det var verkligen himmelriket! Så gott!

 

Många av råden som man får av dietisten innan och efter operationen är de samma som för de som gör en gastric bypass. Tyvärr är det så, men det skiljer sig en hel del med hur iallafall jag lever. De rekommenderar sockerfria produkter och produkter med låg fetthalt. Men jag har fortsatt äta samma laktosfria produkter som jag gjort innan. Matlagningsgrädde som ligger på 15%, och lättcreme-fraiche. Den fullfeta creme-fraichen-fraichen tyckte jag inte om innan operationen och efter operationen så känns den bara som majonäs.. Riktig vispgrädde åt jag inte mycket av innan operationen, och har inte heller gjort det efter. Har inte blivit några semlor i år, och de gånger jag ätit hos andra som serverat såser eller så med vispgrädde i så har jag mått dåligt efteråt. Så gränsen går där någonstans. Ost går dock väldigt bra att äta oavsett fetthalt, det har varit räddningen många kvällar!

Sockerfria produkter smakar vidrigt efter operationen. Där är en smakförändring som inte ändrats, snarare blivit mer intensiv. För mig går det inte att äta, då äter jag hellre produkter som innehåller socker, fast i mindre mängd.

Man märker väldigt tydligt vad man tål/inte tål efter operationen. Antingen så märker du det när du stoppar det i munnen. Till exempel så kan jag äta några bitar godis, men äter jag en för mycket så blir jag lite illamående (som går över väldigt snabbt).

 

Efter en överviktsoperation så kommer man alltid få äta tillskott. Det är obligatoriskt för alla med en multivitamintablett som heter Mitt Val Kvinna. Men sedan operationen har jag också behövt lägga till:

  • Duroferon (järn)
  • Folsyra
  • Kalium
  • Kalcium
  • D-vitamindroppar

Jag var medveten om att det här är en bieffekt av operationen, och numera är det inte svårt att svälja alla tabletterna (som det var i början). Jag har köpt en dosett och preppar den varje söndag, och då är det enkelt att komma ihåg att ta alla tabletter vid rätt tillfälle (vissa får inte tas tillsammans)

 

Något som hände efter operationen var att min nötallergi blev lite galen, jag har sedan tidigare varit känslig mot jordnötter, men efter operationen blev jag mer känslig för alla typer av nötter och kunde inte heller vara i samma rum som mandlar.. och det håller i sig än så länge, men det är ju inte så konstigt egentligen. Tänk vilken chock det är för kroppen att gå igenom den här operationen. Jag är ändå supernöjd och jag har inte ångrat att jag gjort operationen!

 

Rent kroppsligt då, så är det ju dels minus 40 kilo efter operationen på kroppen (ska ta lite nya kroppsbilder och lägga upp före/efterbilder snart tänkte jag).

 

När operationen var precis gjord och jag var hemma hos mina föräldrar och blev omhändertagen så hade jag en liten knöl i anslutning till ärret, som blev större ju mer jag varit uppe och gått på dagarna, men när jag var på återbesök på kirurgavdelningen efter operationen (1 månad efter operationen) så sa de att det inte var något att vara orolig över, och att det skulle försvinna (och skulle det inte göra det så skulle de såklart hjälpa till med det.). Men den försvann efter ytterligare någon vecka.

 

Så själva ärret då. När jag dagen efter operationen orkade lyfta på tröjan och såg min frankenstein-mage så hade jag mitt enda tvivel och jag kände ”Vad har jag gjort”, men den känslan försvann efter 2 sekunder. Det var chocken över att se magen som sa så. När chocken lagt sig så tog förnuftet vid och förnuftet visste ju att det här är ett krigsärr, och det var beviset på att jag är en kämpe, en krigare!

Det var ganska obekvämt första veckorna med agrafferna.. Då ville jag mest bara ligga på rygg för att de sträcktes ut såpass mycket när jag satt eller gick, och då gjorde det ont. Sista  dagarna med agrafferna började det också att klia ordentligt. Men när agrafferna väl var borta så kände jag mig mycket mer rörlig och det gick lättare att göra andra saker än att ligga ner.

På första bilden som är tagen morgonen efter operationen, så lyckades jag med konststycket att sätta mig upp på fel sätt (trots träning i samband med inskrivningen tre veckor tidigare) och då hade det blivit ett hål någonstans vid såret som blödde jättemycket. Vårdpersonalen hade mycket mycket mer oro och panik över detta än vad jag hade. Jag var något trött och borta i huvudet.. Så jag kom upp ur sängen och placerad i en fåtölj i rummet och sen plåstrade de om så gott det gick. När det sedan hade gått 24 timmar efter operationens slut så tog de bort plåstren helt och hållet och efter det hade jag inget som täckte såret (förutom första dagarna efter att agrafferna togs bort).

Andra bilden är tagen dagen jag blev utskriven från sjukhuset. Då hade såret jag tagit upp läkt ihop ordentligt och hela operationssåret ser väldigt fint ut tycker jag iallafall!

Tredje bilden är tagen innan agrafferna togs bort, kommer ihåg den här tiden väl, då ville jag bara bli av med agrafferna.. Då hade jag lessnat och det började bildas skorpor och så. Det var såå skönt när agrafferna väl försvann!

Fjärde bilden är tagen idag, 5 månader efter operationen. I samband med mitt återbesök på kirurgavdelningen frågade jag hur jag skulle sköta om ärret för att det skulle bli så fint som möjligt och då sa de at enligt plastikkirurgerna så spelar det ingen roll om man tejpar eller inte, man gör som man själv vill. Men ska man vistas i solen så är det viktigt att man tejpar under första året. Ibland har jag smörjt in ärret när det blivit torrt och fnasigt, men annars har jag inte gjort något annat, och jag tycker det ser väldigt fint ut!

Jag har planer på en utlandsresa i sommar, och då kommer jag tejpa (om jag har sådana badkläder som inte täcker magen (läskigt att tänka att jag faktiskt kanske kan ha det i sommar..)).

 

Jag är jättenöjd med min operation och är glad att jag vågade ta klivet att göra den. Och även om det kanske låter som mycket jobb att äta tillskott, räkna proteiner och näringsämnen, kontroller, sprutor och läkarbesök. Men jag tänker inte så, jag tänker på allt positivt jag har fått tillbaka och fått återupptäcka! Tillskotten är ju ”bara” några tabletter att börja och sluta dagen med, proteinerna och näringsämnena är ju för att jag ska må bra och allt annat är ju bara för att att hjälpa mig att må så bra som möjligt. För mig känns det bra mycket lättare än någon diet som jag någonsin provat!

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”15 Mars 2016

    1. De håller på att lära sig tekniken att göra operationen med titthål på akademiska vet jag. I USA gör de operationen med titthål, men där gör de den i två olika operationer också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s